Att bli ÄD (äggdonator)
Jag har läst på en hel del om vad det innebär att bli äggdonator och det är faktiskt något jag mycket väl kan tänka mig bli förutsatt att jag KAN bli det, alla kan ju inte det. Vilken lycka det skulle vara att hjälpa par som inte kan få barn och ännu bättre är det ju om dom får en bebis med just min hjälp. Jag kan förstå barnlösa par en del också, ett tag trodde jag att jag aldrig skulle få uppleva lyckan att bli mamma. Jag hade gått igenom 3 missfall och hade försökt få barn med min dåvarande i nästan 7 år utan att lyckas. Vi skulle gå igenom IVF (provrörsbefruktning) men kom aldrig så pass långt innan vi separerade.
Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om en egen familj när jag mötte Christian. Trots det bestämde vi väldigt tidigt att vi inte skulle skydda oss, jag tänkte nog inte så mycket på det eftersom jag trots allt gett upp hoppet. Jag och Christian har "bara" varit ihop i 1 år och 3 månader för er som undrar så allting har gått ruskigt snabbt. Vi förlova oss efter 4 månader, blev sambos efter 6 månader, fick plus på testet efter 7 månader, åkte utomlands första gången efter 8 månader.
Men gravid blev jag, den dag jag testa mig så kände jag absolut INGENTING utan testa mig enbart för att utesluta en graviditet men så blev det med andra ord inte. Och nu ja nu har vi vår underbara och efterlängtade Elias hos oss, som är det bästa som har hänt oss båda två.
Men vad gör det att det går snabbt? Det känns ju hur rätt som helst för oss och det är ju huvudsaken. Trots detta har vi aldrig stött på några elaka kommentarer varken från vänner eller familj för alla ser hur lyckliga vi är tillsammans.
Men tillbaka till ÄD, är det någon som har donerat lite av sina ägg eller känner någon som har gjort det? Jag vill gärna bolla lite tankar och erfarenheter med er i såfall.
Jag ska faktiskt prata med min barnmorska om det, vad det innebär, vilka risker osv detta medför. Ska till henne den 12:e så då ska jag ta det med henne då.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lägger in en bild på vår sötnos :) han älskar att ligga med filten över ansiktet, vilket jag inte tillåter iofs men över ena halvan är ok, som på denna bilden. Den säger mer, nej mamma jag vill inte vara med på kort, eller vad tycker ni?
Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet om en egen familj när jag mötte Christian. Trots det bestämde vi väldigt tidigt att vi inte skulle skydda oss, jag tänkte nog inte så mycket på det eftersom jag trots allt gett upp hoppet. Jag och Christian har "bara" varit ihop i 1 år och 3 månader för er som undrar så allting har gått ruskigt snabbt. Vi förlova oss efter 4 månader, blev sambos efter 6 månader, fick plus på testet efter 7 månader, åkte utomlands första gången efter 8 månader.
Men gravid blev jag, den dag jag testa mig så kände jag absolut INGENTING utan testa mig enbart för att utesluta en graviditet men så blev det med andra ord inte. Och nu ja nu har vi vår underbara och efterlängtade Elias hos oss, som är det bästa som har hänt oss båda två.
Men vad gör det att det går snabbt? Det känns ju hur rätt som helst för oss och det är ju huvudsaken. Trots detta har vi aldrig stött på några elaka kommentarer varken från vänner eller familj för alla ser hur lyckliga vi är tillsammans.
Men tillbaka till ÄD, är det någon som har donerat lite av sina ägg eller känner någon som har gjort det? Jag vill gärna bolla lite tankar och erfarenheter med er i såfall.
Jag ska faktiskt prata med min barnmorska om det, vad det innebär, vilka risker osv detta medför. Ska till henne den 12:e så då ska jag ta det med henne då.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lägger in en bild på vår sötnos :) han älskar att ligga med filten över ansiktet, vilket jag inte tillåter iofs men över ena halvan är ok, som på denna bilden. Den säger mer, nej mamma jag vill inte vara med på kort, eller vad tycker ni?
Kommentarer
Postat av: Sandra
Underbart och värderande skrivet. Vad som gör att man oftast möts av motgångar gällande den här frågan har nog absolut att göra med vad man tidigare stött på i livet. Det handlar om att inta en position där moral och etik ställs på prov, vissa anser att det är en självisk sak att göra, sprida ut sin säd hej vilt, andra anser som du själv tar upp här, jag ger inte bara ut en osjälvisk del av mig själv, utan jag ger andra en chans till ett mirakel, varför skulle jag inte vilja göra denna goda gärning för ett par? Intressant och spekulera åsikter och värderingar kring detta tycker jag!
Trackback
