.

Jaha då är det dags för ännu en förlossnings berättelse, men nu blir det inte fler i allafall ;-)

Enligt mig börja allting den 11:e december, jag hade varit hos barnmorskan och fått göra en hinnsvepning. Vanligtvis görs inte detta om man inte gått över tiden men jag fick en för att försöka skynda på allt lite eftersom jag knappt kunde röra mig längre, hade så ont överallt.

Efter hinnsvepningen hade jag som kraftig mensvärk resten utav dagen och kvällen, gick här hemma och hoppades på att det skulle sätta igång. Christians mamma sov över ifall ifall. Ingenting hände och jag började väl bli otålig eftersom jag hade värkar, dock oregelbundna men ont gjorde det allt. Natten gick och den 12:e december kom utan någon större förändring förrän på kvällen. Efter ett besök på toa så fick jag lite blod på pappret, avvakta till nästa toabesök men då var det inget så det var inget jag la energi på riktigt. Min kusin Jenny bad mig åka in osv men trots det gjorde jag inte det, inte då i allafall. Vid sovdags tog jag 2 panodil och la mig men vakna vid 01.30 av hemska värkar, låg i sängen till 02.30 och klocka dessa, 4-5 minuters mellanrum var det så jag gick upp, satte på lite kaffe och datorn :-) fortsatte klocka dom i 1 timme. Vid 03.45 morgonen mot den 13:e ringde jag förlossningen och dom tyckte det lät som det var dags. Väcker Christian och säger att det är dags att åka in, tog inte lång stund så var han redo och klar =) på vägen in hade jag 2 värkar på 5 minuter och då visste jag.

Givetvis funka inte hissen till förlossningen så vi fick gå genom akuten. Sköterskan såg på mig att det gjorde ont så hon lät oss gå förre och gå igenom. Christian fick köra mig i en rullstol för jag kunde inte stå på benen. Väl uppe gjorde dom ett ctg, givetvis blev jag arg och lättretad när dom ville klämma och känna på magen hela tiden, det gjorde kraftigt ont.

Efter en undersökning var jag öppen 4 cm, jag skrevs in för idag skulle jag föda sa dom. Efter typ 1½ tim hade det inte hänt så mkt mer, var öppen max 5 cm så till slut tog dom hål på hinnorna så vattnet gick. Trots detta hände inte alls mycket och värkarna kom tättare och tättare och det blev jobbigt. Eftersom jag redan var slutkörd då jag varit uppe sen 01.30 med värkar så skulle jag få lite mer hjälp på traven. Mitt i en värk undersökte barnmorskan mig och flytta på kanterna så bebisen åkte ner och då satte det igång på riktigt kan jag lova.

På 2 krystvärkar var vår efterlängtade dotter och Elias lillasyster född på självaste lucia. Hon kom 7 dagar förre BF och vägde 3190 gram och var 48 cm lång.

Förlossningen gick så bra att jag inte behövde sys alls denna gång. Ingen smärtlindring användes heller utom lite lustgas men det gjorde nog allt värre, så upplevde jag det i allafall :)

Pappa klipper navelsträngen på bilden :)