Förlossning berättelse
På begäran kommer nu min förlossnings berättelse.
Det hela börja i allafall 8/10-11/10 då jag dessa dagarna hade känt att det var något som inte riktigt stämde. Hade rätt ont i magen, typ som träningsvärk fast lite värre, kunde knappt röra mig överhuvudtaget.
Vi ringde in till förlossningen men vi fick inte komma in eftersom dom inte trodde det var på gång än, det var ju trots allt en månad kvar, visst så tänkte jag också men det finns faktiskt dom som föder tidigare.
Den 12/10 går jag upp kl 5 på morgonen för att säga hejdå till sambon som skulle åka och jobba, drygt 30 mil bort. Jag gick sen och la mig igen helt ovetandes om vad komma skall. Vaknar kl 09.45 och går i vanlig ordning på toaletten. När jag reste mig upp så forsa det väska ur mig, det var som man kissa på sig. Satte mig på toan och tog på en binda som fylldes ganska direkt, då fatta jag att det var vattnet som gått. Ringde mamma först av alla, haha och hon bad mig såklart ringa förlossningen, sagt och gjort. Det var såklart in direkt och det var visst både vattnet och slemproppen som gått samtidigt.
Eftersom sambon inte var hemma just då körde hans lillebror mig in, sambon vände hem direkt såklart.
Där och då blev jag inlagd på förlossningen men flyttades under dagen till special BB istället. Fick dock åka hem ett par timmar för att packa saker eftersom jag inte tänkt på detta tidigare.
Jag låg där fram till den 14/10 med kraftiga förvärkar, inga mediciner hjälpte eller nåt och ont gjorde det. Den 14/10 var inte förlossningen på gång alls sa dom när dom undersökte mig, riktigt besviken blev man ju. På natten mot den 15/10 fick jag en liten sk tecken blödning som ökade i mängd under nattens gång.
15/10 kl 10.30 blev jag undersökt ännu en gång, öppen 4 cm. Flyttades ner till förlossningen igen. Väl där fick jag byta om till den "sexiga" sjukhus rocken och en nål sattes i handen och ctg på magen för att mäta värkarna och se hur bebisen mådde.
15/10 kl 12.30 blev jag ännu en gång undersökt, öppen hela 7 cm nu. Vid denna tid hade jag fortfarande inte tagit någon smärtlindring eller lustgas överhuvudtaget. Nu visa det sig att det var endast en plats kvar på neotal och den missa jag, detta resultera i att det blev ambulans med blåljus till Norrköping istället. Bricanyl sattes in för att stoppa värkarna och för att jag inte skulle riskera att föda i ambulansen.
15/10 kl: 13.45 kom vi fram till vrinnevisjukhuset där jag blev bra omhändertagen av en underbar barnmorska vid namn Ulrika. Hon var med mig hela vägen också under förlossningen.
15/10 kl 14.30 var jag helt öppen, dvs 10 cm och hade fortfarande inte tagit någon smärtlindring och nu var det för sent, lustgas användes inte heller. Nu började värkarna bli allt intensivare och det gjorde grymt ont i ryggen, trodde den skulle gå av alltså.
15/10 kl 19.40 hade fortfarande inte de riktiga krystvärkarna kommit igång ännu, så värkstimulerande dropp sattes in, och det tog endast några minuter så var värkarna så kraftiga att jag ville krysta hela tiden.
15/10 kl 20.14 föddes äntligen lille Elias. Han kom ut på 3 krystvärkar. Jag hade ingen smärtlindring eller lustgas överhuvudtaget, samt att jag sprack så pass lite att det endast krävdes 2 stygn. Lyckan var total.
Samma kväll flyttades Elias till neotal och jag till BB. Efter drygt 4-5 dagar på neo blev både jag och Elias inskrivna på barnavdelningen, där vi sedan låg till den 25/10 då vi äntligen fick åka hem igen.
Bilden är på mig, min mamma, min sambo och vår fina son
Det hela börja i allafall 8/10-11/10 då jag dessa dagarna hade känt att det var något som inte riktigt stämde. Hade rätt ont i magen, typ som träningsvärk fast lite värre, kunde knappt röra mig överhuvudtaget.
Vi ringde in till förlossningen men vi fick inte komma in eftersom dom inte trodde det var på gång än, det var ju trots allt en månad kvar, visst så tänkte jag också men det finns faktiskt dom som föder tidigare.
Den 12/10 går jag upp kl 5 på morgonen för att säga hejdå till sambon som skulle åka och jobba, drygt 30 mil bort. Jag gick sen och la mig igen helt ovetandes om vad komma skall. Vaknar kl 09.45 och går i vanlig ordning på toaletten. När jag reste mig upp så forsa det väska ur mig, det var som man kissa på sig. Satte mig på toan och tog på en binda som fylldes ganska direkt, då fatta jag att det var vattnet som gått. Ringde mamma först av alla, haha och hon bad mig såklart ringa förlossningen, sagt och gjort. Det var såklart in direkt och det var visst både vattnet och slemproppen som gått samtidigt.
Eftersom sambon inte var hemma just då körde hans lillebror mig in, sambon vände hem direkt såklart.
Där och då blev jag inlagd på förlossningen men flyttades under dagen till special BB istället. Fick dock åka hem ett par timmar för att packa saker eftersom jag inte tänkt på detta tidigare.
Jag låg där fram till den 14/10 med kraftiga förvärkar, inga mediciner hjälpte eller nåt och ont gjorde det. Den 14/10 var inte förlossningen på gång alls sa dom när dom undersökte mig, riktigt besviken blev man ju. På natten mot den 15/10 fick jag en liten sk tecken blödning som ökade i mängd under nattens gång.
15/10 kl 10.30 blev jag undersökt ännu en gång, öppen 4 cm. Flyttades ner till förlossningen igen. Väl där fick jag byta om till den "sexiga" sjukhus rocken och en nål sattes i handen och ctg på magen för att mäta värkarna och se hur bebisen mådde.
15/10 kl 12.30 blev jag ännu en gång undersökt, öppen hela 7 cm nu. Vid denna tid hade jag fortfarande inte tagit någon smärtlindring eller lustgas överhuvudtaget. Nu visa det sig att det var endast en plats kvar på neotal och den missa jag, detta resultera i att det blev ambulans med blåljus till Norrköping istället. Bricanyl sattes in för att stoppa värkarna och för att jag inte skulle riskera att föda i ambulansen.
15/10 kl: 13.45 kom vi fram till vrinnevisjukhuset där jag blev bra omhändertagen av en underbar barnmorska vid namn Ulrika. Hon var med mig hela vägen också under förlossningen.
15/10 kl 14.30 var jag helt öppen, dvs 10 cm och hade fortfarande inte tagit någon smärtlindring och nu var det för sent, lustgas användes inte heller. Nu började värkarna bli allt intensivare och det gjorde grymt ont i ryggen, trodde den skulle gå av alltså.
15/10 kl 19.40 hade fortfarande inte de riktiga krystvärkarna kommit igång ännu, så värkstimulerande dropp sattes in, och det tog endast några minuter så var värkarna så kraftiga att jag ville krysta hela tiden.
15/10 kl 20.14 föddes äntligen lille Elias. Han kom ut på 3 krystvärkar. Jag hade ingen smärtlindring eller lustgas överhuvudtaget, samt att jag sprack så pass lite att det endast krävdes 2 stygn. Lyckan var total.
Samma kväll flyttades Elias till neotal och jag till BB. Efter drygt 4-5 dagar på neo blev både jag och Elias inskrivna på barnavdelningen, där vi sedan låg till den 25/10 då vi äntligen fick åka hem igen.
Bilden är på mig, min mamma, min sambo och vår fina son
Kommentarer
Trackback
